Ibland känns allt sådär hopplöst igen. Som det gjorde i höstas. Problemet är att jag ibland tröttnar på denna stad. Har ju fan inte ens vart ut än. haha. Jag blir rastlös av att inte ha typ 20 pers i närheten mig som jag kan hälsa på när jag känner för det. Jag klarar inte av att vara ensam. Inte ens en dag. Sjukt. Jag har helt enkelt blivit sällskapssjuk. Finns det piller mot sånt?
Skulle egentligen ha jobbat ikväll. Men jag tyckte det lät konstigt med 3 sevritriser på 36 pers o frågade om det skulle va så. Det skulle det inte. Så jag slapp servisen o sitter nu hemma i min soffa. Bra eller anus? Ingen aning faktiskt. Hade ju vart gött med lite mer pengar i till maj-lönen. Men samtidigt skönt o sova ut imorrn. Är ju ledig imorrn. Nice.

Ikväll händer det inte mycket. Kanske ska iväg till Ättekulla för att dricka öl med Jimmy när han slutar. Får se hur det blir med det. Min plan för morgondagen sket sig ju eftersom dom flesta ska va nyktra. Jimmy ska till Tyskland, Mikaela o Bengan ska till gbg...osv. Så får se hur det blir med den lilla festen jag tyckte vi skulle ha.
Dagen ska allafall tillbringas på stan om det är fint väder!

Förövrigt så vill jag boka resan nu. Så man vet att det verkligen blir av. Men det blir det. Det bara måste bli så. För hur soft hade det inte vart o ligga på en strand o bara ta det lugnt? Typ som den här - Perhentian iland, Malaysia.




goodbye.