Måste bara skriva att jag lever, för det gör jag. Även om det är med minsta möjliga marginal. Eller nej. Högsta marginal. Jag trivs med mitt liv o sommarn som är på väg.

I lördags va jag på anställningsintervju. Det gick skitbra tyckte jag o dom skulle ringa i veckan. Men det har dom inte gjort än. Måste söka fler jobb oxå.

Onsdagen den 23/4 var hittills den värsta dagen på året. Började med ett mindre irriterad besked o jag var minst sagt ganska så arg. Fast det gick över rätt snabbt. Sedan upptäckte jag att månaden inte skulle båda gott. Skulle ha 858 kr kvar efter alla räkningar va betalda. Pappa kontaktades fort o det löste sig.
När jag väl slutat jobbet sprang jag till stationen för att hinna med första möjliga tåg. Blev ett pågatåg. 16.22 lämnade det Malmö C och ca 17.10 bromsar det in som fan. Precis innan Teckomatorp. Där blev vi stående i drygt en timme. Anledningen? Den värsta av allt. Vi hade kört över en 2-årig pojke. Inom loppet av några minuter hann jag se både familjen - mamma, pappa och syskon helt förtvivlade utanför fönstret. Gapades o gråtande sprang dom runt och försökte hitta sin son. Jag hoppas dom inte såg honom innan ambulansmännen hittade honom ca 20 m bakom tåget.
Någonting hände o jag tror jag fick en chock. När jag väl gick av tåget o ringde mikaela började jag störttjura. Men sedan gick det över.
Fyfan. denna dag vill jag inte ha i repris!

Nu ska jag duscha o kolla på Kenny Starfighter.

Imorrn blir det vin-pimpling alá Idl o Mike. Sedan uteserveringar o dans. Love it.

puss på er