Vad hände egentligen?

Gårdagen va sjuk. Började med att jag jobbade hela dagen lång. Fast slutade redan vid 21.30 tiden. Vilket gav oss mer tid till alkoholen. Bra eller Anus? Anus tror jag.
Jag, Anna, Jonte o Elin entrade Prästa vid 23 tiden efter en öl hos oss. Där var det rejält med folk. Helt chockad va jag att det ens fanns så mycke folk på ön. Det roligaste av allt va att det nästan bara va ungdomar med. Perfekt.
Efter en endaste öl o nära på 1000 shottar så va fyllan på topp. Flyttade ihop borden med grabbarna bredvid o blev bjudna på lite fejk-skumpa eftersom en av dom slagit hole in one på golfbanan. (Inga brats alltså, med tanke på fejken) Trevliga va dom o vi satt där o tjatade tills det va dax för stängning. Efter det bestämde några tappra själar att det inte va dax för hemgång utan snarare efterfest. Sagt o gjort.
Drog förbi jobbet för att prata goda råd med Karolina. Det va nog bra gjort. 89a är lite väl ungt va? haha. Sicken tokfylla.
Efter att ha blivit utskrattad av chefen pga fyllan mötte jag sedan upp grabbarna grus igen. Ölen o spriten va hämtad o vi tog oss vidare mot klipporna vid hamnen för att kolla på soluppgången över Helsingborg. Solen kom tydligen men jag minns inte att jag sett den. På något sätt o vis har jag sedan tagit mig hem.
Vaknade imorse med total jävla värk i hela kroppen. Efterfest vid klippor är inget jag rekomenderar. Allafall inte på mina vingliga ben. Har ett svagt minne av att jag slår i huvet. Minnet stämde. Karolina drog tag i mig så fort jag klev innanför dörren på jobbet. Det där måste vi sminka över. Kom med här. Kollade mig i spegeln. Det ser seriöst ut som om jag blivit lite lätt misshandlad. Till råga på det känner jag att något är fel med mina ben. Drar upp byxorna o kollar. Jo tack. Brännässle märken över hela dom. + massa rivsår. Även min högra hand har råkat ut för detta missöde.
Mobbad på jobbet idag? Nejdå, inte alls. Satan i gatan. Vet ni vad det värsta av allt är? Jag drack både tequila o mintu igår. Va det inte nån som sa att man skulle sluta med det?
Denna gång tänker jag inte säga det. För det håller endå inte. Jag står där endå med saltet på handen, citronen i den o shotten i den andra. Usch.
Kollade även över min telefon imorse. Inga sms skickade, puh. Däremot ett x-antal uppringda nr. Vad är det som gör att jag alltid tror att folk är vakna? Klockan 6.40 en söndagsmorgon? Hur tänkte jag där? Jag har seriöst tillomed ringt hem. Tur i oturen. Mina föräldrar är på semester. Väckte "mamma Sara" med. Men fick ett sms där det stod att det va lugnt. Tur det. Hoppas du får bättre sömn inatt....! :)

Jaja, förutom alla dessa missöden så va kvällen klockren. För en gångs skull mycket folk som sagt. O riktigt roliga med. Fler efterfester vid klipporna - mindre alkohol i kroppen.

Look at this
       
(kanske inte syns så mycket. Men ont gör det. Självförvållat. Belive me, i know.)

Imorrn är det Malmö som gäller. Hoppas på det bästa o återkommer imorrn till er med besked.

so long

gonatt