Imorse när jag vaknade hade jag bestämt mig. Gick in till Anja o sa upp mig. Jobbar nu min sista dag den sista juli. Skönt känns det och en sten har lättat från mitt hjärta. Vilket förmodligen oxå syndes eftersom jag började tjura inne hos Anja. För när hon sa : Det syns på dig att du tycker det är jobbigt att vara här. Du ser ledsen ut. Är det något mer än bara det här som hänt?  Mitt svar blev - Nej, det är det inte. Men endå bröt jag ihop lite. Skönt som fan såhär i efterhand men väldigt pinsamt för stunden.

Så från torsdag vecka 31 befinner jag mig konstant i Helsingborg igen. Skönt. Jävligt skönt. Hoppas på att jag hinner med lite semester i augusti med. Jag vill roadtrippa lite.

Fest på fredag. Längtar. Får åka med 10 båten på lördag så blir nog en riktig utgång. Sen är det jobb hela helgen. Men det gör inget. För nu ser jag ett slut på detta.
Imorrn ska jag träffa Empalainen. Ingen är lyckligare än jag. Hoppas bara att vi hinner ses i Helsingborg och inte på Ven. Har inte sett henne sen Yran. Och det är jävligt längesen!

Är lite besviken på en person med. Men det är väl sånt man får leva med.

Ikväll är det kareoke-kväll på Prästasvängen. Någon som ska med?

puss