Im not suprised...
Nu känns det lite bättre allafall o jag ska sluta skriva deprimerande inlägg. Livet går vidare. Det gör det jämt. Förr eller senare. Skönt att vi äntligen snacka om det allafall!
Det jobbigaste just nu är att min kära vän Anna Bolin nyss ringde. Hon jobbar helt själv på fredriksdals-cafet och behöver hjälp. Jag vill jag vill jag vill. Tänk er själva att jobba där ute. Jag får bo i helsingborg jämt. Kan fixa till min lgh så den blir hemtrevlig igen. Och dom stänger 18.00 varenda kväll så jag slipper missa allt jämt. Det är så jag vill ha min sommar. Men jag är för snäll för att säga nåt på Ven. Och jag kan defenitivt inte sluta där nu eftersom Martin går på semester. Men jag vill och jag vet att jag själv skulle må bättre av det.
Vi får se hur det blir. Denna gång vill jag att det ska bli som jag själv vill. Dax att se till det då!
Ikväll är det fest hos mig. Kom om ni vill!
puss
