För ungeför 2 timmar sedan skrev jag det förra inlägget. O nu känns allting inte alls lika mycke piss längre. Jag tror en viss sak är ärftligt...haha!
Mitt i allt mitt deppande slog jag en signal till min kära vän Jonas Vittbröd Hall. Han är bra han. Han får mig på glatt humör, vare sig han vill eller inte. Så har det inte alltid varit. Jag har varit en fitta mot han med en gång i tiden. Skoja inte. Allt som dåligt som hände för några år sedan va hans fel. Vet inte riktigt varför jag tyckte det men så va det. Har tillomed spottat på han en gång. Sånt är inte normalt o jag ska va glad att han stått ut med mig ändå. kort o gott, Jonsi är bra!

Men det är klart inte allt är på den ljusa sidan. Det kommer fortfarande aldrig bli som hemma i Kungsör här. Där man kan ringa vem som helst bara för att träffas o ta en cigg ihop. Där man nästan aldrig är ensam för man umgås med folk jämt. Man gör allt ihop. Det saknar jag faktiskt. Visst har jag endel vänner här med. Mikaela bor ju här t.ex., problemet är bara att när jag jobbar är hon ledig o tvärtom. Denna dag saknar jag alla vänner hemma, men samtidigt får man se det såhär. Vad händer i Kungsör en måndag kväll? Inte mer än i Helsingborg antar jag. Skulle vilja flytta ner endel av er hit. Men det funkar ju inte riktigt. Ett kollektiv hade vart kul. Vi kunde bo som dom i Vänner. Det hade jag gillat.

Det största problemet är väl att jag har svårt att vara ensam. Klarar inte av att bara sitta o glo på tv helt själv. Vill ha folk att prata med och umgås med jämt. Kanske är dax att växa upp snart och lära mig det. Jag ska försöka.

puss på er