Gamla minnen, igen.
Satt nyss o läste lite citat från landslagstränare osv. Vilket tog mina tankar tillbaka till den dagen Leo stod på en innebandy-träning o skulle prata om träningen för kvällen. Tilläggas ska då att han har en grov finsk brytning. Han börjar med.
- Idaa.
- Jaaa?
Alla skrattar men jag fattar noll. Vilket han återigen börjar med.
- Idaa?
- Men jaaa?
Där skrattades det ännu mer av mina lagkamrater o jag kopplade efter ett tag att det han egentligen ville säga va.
Idag ska vi ....blablabla. osv. Det va ju inte direkt så att han ropade efter mig när jag satt 1 meter ifrån han. Han såg lite tvär ut där ett tag men det gick nog över fort. haha. Sicka tider.
Saknar innebandyn som fan. Men med mitt jobb så funkar det helt enkelt inte.....
Nu är pausen över på desperate. Tänkte bara få er o skratta lite. För det har jag gjort åt detta. Länge!
